Efter att ha velat fram och tillbaka i en halv evighet så har jag äntligen bestämt mig för att inte arbeta heltid längre. Jag har precis lämnat in min ledighetsansökan och känner mig så otroligt lättad och glad. Det ska bli enormt skönt och jag tror verkligen att hela familjen kommer att må bättre av det här.
Jag har en hektisk vecka framför mig på jobbet, det är så kallad utskicksvecka. Så på pysselfronten blir det nog inte så mycket nytt för min del de närmsta dagarna. Inte heller blev det något kort till kortskissen den här veckan, men kika in här för veckans skiss och en massa härlig inspiration.
Jag måste vara en av de långsammaste scrapparna i världen. Den här layouten tog flera dagar att få färdig. Inte för att det stör mig speciellt mycket. För mig är det den kreativa processen, att skapa något med händerna, som är det viktigaste, inte att producera många layouter. Fast den här tog lite väl lång tid, även för mig.
…måste vara något av det sötaste som finns
En ny liten pojke, Lille T, började på Klaras förskola efter sommaren. Lille T och Klara har blivit väldigt bra kompisar och det har pratats mycket om Lille T där hemma. Kul med en ny kompis har föräldrarna tänkt och inte reflekterat mer över det. Så häromdagen när mamman lämnar Klara på förskolan kommer Lille T in genom ytterdörren och mamman får en unik inblick i lilla Klaras liv på förskolan. Den annars så kavata och pratiga Klara blev helt tyst och sken upp med hela ansiktet. Hon log och helt plötsligt fanns inte mamman längre utan all hennes uppmärksamhet riktades mot Lille T. Mamman hade väldigt svårt att hålla sig för skaratt när hon såg hur Klara kråmade sig och önskade innerligt att hon hade haft en kamera med sig. För det där var verkligen ett ögonblick som borde ha scrappats med bildbevis.
Jag fick en rolig och oväntad överaskning igår när jag upptäckte att jag har en layout med på SiS Catwalk den här veckan. Det är den här sidan som jag mest ville göra för att jag älskar fotot så mycket. Det är en sådan där ögonblicksbild som plötsligt dyker upp som ett guldkorn bland en massa andra liknande foton. Texten handlar om mina döttrars relation som systrar. Materialet är från The Nooks septemberkit.
I morse vaknade jag och var helt övertygad om att det var lördag och njöt av att jag minsann kunde ligga kvar i den sköna sängen ett tag till. Det tog inte många sekunder innan jag insåg att veckan faktiskt hade två arbetsdagar kvar och motvilligt masade mig upp. Men det korta ögonblicket fick mig helt ur balans och arbetslusten har väldigt svårt att infinna sig idag.
Döttrarna fick själva välja solglasögon i somras. De valde inte som jag skulle ha valt, men det var ju inte jag som skulle ha dem på mig och båda tjejerna var nöjda och lyckliga.
Det tog hela kvällen igår och jag svor och jag slet mitt hår och det var nära att alltihop blev en katastrof. Men till slut lyckades jag uppgradera min uråldriga version av wordpress och kunde ge mig själv en stolt klapp på axeln. Nu ser allting helt plötsligt väldigt annorlunda ut och jag är förvirrad igen fast på ett annat vis. Återstår bara att uppdatera mina länkar och lite annat smått så blir det nog bra till slut.
ScrapAddicted har lagt ner och lämnar ett stort tomrum efter sig. Jag förstår Janes beslut till fullo och önskar henne all lycka framöver. Fast jag kan inte hjälpa att jag känner mig rätt vilsen just nu. Inte bara har mitt uppdrag tagit slut, ett uppdrag som jag har älskat och varit väldigt stolt över, men jag vet inte heller var jag ska handla i fortsättningen. Inget stort problem egentligen men ScrapAddicted hade allt jag behövde så jag har väldigt dålig koll på andra scrapbutiker i Sverige. Jag behöver en ny favoritbutik, vilken ska jag välja? Vad har ni för favoritbutiker?
Självklart saknar jag att få designa för hos Jane, det är verkligen så enormt kul att uppdragsscrappa, men just nu känner jag ingen stress att hitta ett nytt uppdrag. Jag tar en paus och tillåter mig att scrappa precis så mycket eller lite jag vill och precis vad jag vill . Jag tar tillfället i akt att undersöka min stil, experimentera lite mer i mitt scrappande och se vart det leder mig. Fast jag skulle inte ha något emot lite kortare gästuppdrag emellanåt om det dyker upp något.
Den här layouten, som är den sista jag gjorde innan mitt långa scrapuppehåll, är resultatet av just sådant experimenterande. Den här stilen är långt ifrån min komfortzon och den känns verkligen inte emmig, men det är kul att bryta trenden ibland.
Det är några veckor sedan Kortskissen hade sin höstpremiär, men min kortmakarlust har varit lika liten som scraplusten så jag kom inte igång förrän i helgen. Här är min tolkning av Peterlinas härliga skiss.
